Jag griper tag om en tjock whiteboardpenna och stryker under med tre tjocka rinniga streck.

Jag menar allvar med den har bloggen ska ni veta. Jag slanger mig spritt sprangande naken och sarbar mitt framfor era fotter och viskar med sprucken rost: "Snalla ni, hjalp mig ty jag klarar mig icke sjalv langre! Jag star inte ut! Forbarma er over mig".

Och om nagon borjar lasa den har skitbloggen snart kan vi ju borja ha roligt ocksa. Det finns massor av saker ni kan fa ta over helt. Sahar later det till exempel i mitt huvud:

Jag1: Hoppa bungyjump! Det verkar ju skitkul.
Jag2: Nej men... ar det verkligen sa smart? Du ar ju livradd for hojder och lider av en tamligen patrangande dodsangest. Fast jo, du har en poang. Det ser ju ganska roli...
Jag1: Men jaja skitsamma, tatuera mig da! Typ nan javla tribal i svanken eller delfin pa magen.
Jag2: Men det kostar pengar och du har ju inte ens rad att betala hyran?
Jag1: Ja men man lever ju bara en gang! Snalla! Skyrra ra!
Jag2: Nej jag vet inte, ar det verkligen vettigt?

Och sa dar haller vi pa och kommer aldrig overrens. Det ar battre om nagon annan bestammer.
Visst?