En helt vanlig morgon i Leon:

Jag vaknar (forhoppningsvis ensam) i min sang, torr i munnen och bajsnodig. Det rycker till i magen och jag tanker, "Fan nycklarna, vaskan, pengarna, mobilen". Hittar forhoppningsvis 90% av prylarna och lagger mig i sangen igen, tanker nu istallet, "Vad fan hande egentligen igar?"

Och sa gas det i genom. Den har morgonen lat det sahar:

Jag kom hem pa kvallen och hittade fyra rika cigarrokande Nicaragauner fran Miami, varav en exgovernor som ar nara van med presidenten, med en platta ol i mitt vardagsrum. Borjade dricka rodvin pa tom mage. Bra idé.
Vi gar till El Cedro och dar sitter han som gav mig ett bootycall fem i morse med en ny dejt. Samtliga tjejer vid bordet har legat med honom. Nagon bestaller in rom och sedan gar det bara utfor/uppfor. Vi gar till Snake-bar och jag passar pa att hangla med den 17-ariga bartendern Luis pa toaletten. Vidare mot Oxigeno, moter ett gang killar pa vagen och slar folje till Bohemio istallet, som ar lika briljant som Nybodadiskot i Bollmora 2001, och lite till.
Jag vet inte om det ar den oproportioneliga, hormonstinna 12-aringen i mig som aldrig fick dansa tryckare, men jag slapper loss som Kicki Danielsson pa Korvmassan. Och da. Som direkt hamtad ur en musikvideo; en perfekt blandning mellan Shakira och Beyonce med magtroja och navelpiercing dyker upp mitt fram for mig samtidigt som hennes minst lika heta kompis placerar sig bakom mig. De rullar magar, axlar och skakar tuttar. Jag fattar ingenting, men det gor ingenting. Det gnids och tafsas och hanglas en hel del till alla killars stora gladje, samtidigt som Shayonce knuffar bort den dreglande skaran med orden "Hon ar min flickvan! Forsvinn!". Jag hinner tanka att hon kan fa vara min flickvan hur mycket hon vill, nar hon vill, innan hon forsvinner lika fort som hon kom. Ersatts snabbt av en kille med oppen skjorta och glansiga skor som varken entrat malbrottet eller fatt har under armarna annu. Hinner bade tanka och glomma orden Vectavir och Zovirax och fortsatter pa samma vag jag borjat vandra. Utanfor klubben da vi utbyter nummer angrar jag mig bittert nar jag i ljuset fran gatulyktorna noterar hans fjuniga turkmusche. Raderar numret.

Pa vagen hem genom parken moter jag bartendern fran Snake-bar igen, hanglar lite till (nu har jag helt glomt bort Zovirax och Vectavir) tills min kompis trottnar pa att vanta. En manlig bekant foljer oss hem och kvallen hade slutat jattefint om inte den dar killen med halvmetersmachete och cykel dykt upp och slagit ner var van som hellre ville do an ge upp sin tusendollarsklocka och de tva tusen dollar han bara rakade ha pa fickan. En 70-arig tant och militar skrammer ivag killen, den inkompetenta poliskaren anlander till ingen nytta alls och vi kan slutligen alla slumra in.

Slutet gott, allting gott.