Tre saker att alska med internetcaféerna i Nicaragua

1. Varje gang jag gar in, alltsa i vilket cyber som helst, tittar killen bakom disken pa mig som om han verkligen inte fattar vad jag ar ute efter. Som om han verkligen vill veta vad det ar jag vill ha. Som om det skulle kunna vara tusen olika saker. Ja men det ar val for fan inte IKEA jag gatt in i eller? Man gar in och letar efter toalettborstar och kommer hem med monstrade servetter, konstiga tvalhallare och ljusstakar och nan satans bokhylla. Jag vill anvanda en javla dator sa klart. Och sa nar jag sager det, fast snallare och pa spanska, da blir de helt "Jahaaaja, tanka sig, det var en dator hon letade efter! Det var som tusan!". For det har ar ju ett tomt rum med tio datorer och finns sa otroligt manga olika valmojligheter. Dumma fanskap.

2. Det finns alltid runkande 14-aringar. Alltid. Alltsa vem gar till ett internetcafé och runkar? Ar inte det jattekonstigt? Ibland runkar de inte utan smeker sig lite blygt och klickar ned sidan hela tiden som om jag inte fattar att han inte alls ar inne pa nagon nyhetssida och smeker snorren och bara, "Aaaah, mm, naturkatastrof...mmm, kravaller...ah-ah-aaaaah Baa-raaack Oba-ahmaah!". Helvete.

3. Man far nojet att umgas med skype-besatta skrikande danskar. Jag alskar att i lugn och ro forsoka svara pa mail, kolla bankkonton och lyssna pa musik medan en fisande dansk brolar i mitt ora.

Namen satt'de

Sitter och skriver till alla som ar online pa min facebooklista. Inleder alla konversationer med "Jamen det var da sjalva f...". Sen sager jag inget mer. Jag har ocksa borjat fundera pa att ha andra manniskors namn som status.

Sofie is John Smith. Sofie is Lena Ekstrom. Och sant. Ja och sa dar kan man halla pa jattelange. Beroende pa hur manga kompisar man har. Jag har typ over 300. Fast sen kan man ta andra namn nar kompisarna tar slut. Sofie is Peppe Eng. Sofie is Barack Obama. Hehe.

Har ganska mycket tid over har borta va. Kanske marks.